notfromBrighton

Jahapp... Nu är halva mitt liv inpackat i en skraltig jävla släpvagn från OKQ8. Anledningen till att endast halva livet är inpackat är att resten inte riktigt fick plats, plus att jag faktiskt kommer tillbaka flera gånger per år. Kiruna är ett, ursäkta mig, ett jävla skithål till stad många gånger... Men det finns så sjukt många fina människor här att jag alltid kommer att komma tillbaka, så länge folket är kvar. Dessutom gillar jag fjällen ^^ Hähä.
Näe... Nu sitter jag och gör precis det som Ida pratar om... Man förskönar allting nu i sista minuten, glömmer bort alla tunga dystra månader i polarmörker, järnbrist, orkeslöshet, brist på saker att göra... Men i vilket fall som helst så säger jag inte hejdå, utan ett "vi ses snart".
För övrigt så är folket varmt välkomna till våran hydda i Umeå! Ska bara få ordning på allting först.

Pssst. Har faktiskt gjort en ny fånig kategori här på bloggen. "Livet i kollektivet", spännande va? Mitt liv som sambo med sambosar! Fick lite hjälp från Uppsala med att definiera mitt kommande boende.
Som sagt... Vi ses!

Har stora problem med att packa ihop allting. Fixade mig några banankartonger med Sorks hjälp idag, är inga problem att fylla dem, men hur fan packar man på ett bra sätt? Hmm... Känns som att jag verkligen hade behövt Cääry här för att hjälpa mig reda ut mitt liv, men den jäkeln sitter på playan i Rhodos och njuter av värmen. Så det blir inte ens telefonterapi.
Är fascinerad av hur mycket skit som egentligen får plats i ett skrivbord. De senaste två timmarna har spenderats med att gräva fram allting, nysa av dammet som rördes upp (ett under att jag inte har muterade dammråttor som har skapat sig ett eget kungarike bakom datorn) och tappra försök att mosa ner allting i kartonger. Slutsats? Det går inte bra för mitt lag. Hade kunnat packa ihop gitarrerna och försöka hitta en ledig låda för sladdar, hörlurar och diverse andra saker som jag aldrig riktigt har förstått vad de är bra till.... Det är en bra idé.

Det här är sjukt, min inre prylbög har vaknat till liv. Men han får lov att hålla käften ett tag till... Idag har det handlats sängkläder, handdukar, diverse köksredskap, filt, en fulsöt ägglampa, tvättmedel, tvål, såpa... Och ett par stavar, för stavgång.
Det första min papps sa, efter att han hade skrattat i två minuter, var ett: "Höhö, seriöst? Du vet om att medelåldern är 40+ på sånt där?" Tur att jag bidrar till att sänka den där jävla medelåldern... Ingen känner mig där nere i södern till att börja med, lika bra att passa på ^^ Dessutom blir det svinbra till förkylningstiderna i vinter då jag kommer att hosta lungorna ur mig och inte kunna springa. Man måste ju tänka framåt, ibland, inte ofta, men ibland.

Nåväl. Ska stuva grejerna under sängen och äta middag! Sen sällskapa lite med folket och ringa Joel.

Nog har vi haft kul alltid ^^ Svinsnygga är vi, som vanligt. Saknar folket som har lämnat staden, och kommer att sakna alla som jag lämnar nästa vecka. Men tro fan inte att ni blir av med mig, har stooora planer för loven raringar.

Har aldrig klassat mig som vuxen, kan inte tänka mig att jag börjar närma mig den "äldre" generationen och jag har aldrig uppskattat kaffe. 19 år gammal, handlar köksredskap för fullt, flyttar snart hemifrån, har vänner som är förlovade (grattis raringar!), en väntar barn, börjar inse att allting inte kommer att bli som man trodde när man var liten... Helt ärligt så är det inte så hemskt. På nått skumt sätt så kommer allting att bli riktig bra, om inte nu så senare. Det är dags att ta ansvar för saker och tingt, miljön (MSP har gjort mig skräpmedveten) och hela livet. Politiken och kaffedrickandet låter jag bli ett tag till, men det andra är det kanske läge att se vad det går för.

Sitter och adressändrar, förväntar mig julkort! Annars så har jag bara en lätt packångest, vet inte vars jag ska börja. Böcker? Vinterkläder? Skor? Jobbigt det här. Är känd för min oförmåga att packa rätt grejer... Hjälp? Eller så skjuter jag upp det till imorn, som jag gjorde igår. Fy... Dåligt.
Äh. Var och spelade badminton med Ida på gamla skraltiga Lompisskolan. Nog har man gjort mycket skumt och dumt på den skolan. Nån som kommer ihåg "Djungeln"?

Har överlevt 12 timmar med Sagan om Ringen, de förlängda versionerna... Det var förbannat tungt, klockan fyra imorse var vi klara. Aldrig mer. Fantasy är min stora svaghet här i livet, men jag håller det på en normal nivå, en film då och då, en bok med jämna mellanrum... Det känns prima.


Lyssnar på gammal musik och känner nostalgin. Alla kommer vi ihåg åttan på lompis... Dans på Östis, Inko som lekte urmänniska på SO:n... Det var grejer det.
Känner att jag måste skriva packlistor, annars glömmer jag hälften som ska ner till södern. Ska dra en av mina sista rundor på Lompisspåret. Nästa vecka är det adjökens.

Vem tycker om att äta slaktavfall till middag? Inte jag. Kyckling i all ära, det är riktigt gott. Men jag vill inte sitta och disekera minimala kycklingbitar som i princip endast består av ben och senor. Har ingenting emot att gräva i döda djur, men de ska helst inte ligga på min tallrik och gå under namnet "Stinas kyckling". Det här var extremt, mycket värre än vanligt. Som papps sa: "Försök hitta de... Köttiga bitarna." Det fanns fan inga.

Det blir att jobba torsdag och fredag den här veckan. Lite uppoffring, bara för att det var den snälla tjejen från samordningen som ringde. Eftermiddag, men det blir nog bra.

Lyssnar på älskade Coldplay och tänker lite innan jag ska jogga ut i skogen och kolla läget. Det är en väldigt ostabil tid just nu, ingenting kommer att vara som det har varit under så många år. Folk försvinner, vi försvinner, och andra blir kvar. Lev väl, vars ni än hamnar.

Sitter med fuktigt hår och har just läst klart veckans Kalle Anka. Serier är avkopplande, man behöver inte tänka så mycket efter att ha läst tidningen i 11 år. Och ja, jag är medveten om att det är smått tragiskt/komiskt, men det går i släkten. Mormor läste också serier, så de så. Hähä.

Sann glädje är att glädjas för andra (och skadeglädje när den är som bäst). Grattis ^^ Just nu sitter jag och pyser lite glatt för er skull. Framtiden ligger framför oss, och det är alltid kul om man får göra det man vill. Jag tycker vi kan göra visioner till verklighet, finna meningen med tillvarons existens och äta god mat.
Nu: sova!

" I follow the Moskva
Down to Gorky Park
Listening to the wind of change
An August summer night
Soldiers passing by
Listening to the wind of change

The world is closing in
And did you ever think
That we could be so close, like brothers
The future's in the air
I can feel it everywhere
I'm blowing with the wind of change

Walking down the street
Distant memories
Are buried in the past forever

The wind of change blows straight
Into the face of time
Like a stormwind that will ring
The freedom bell for peace of mind
Let your balalaika sing
What my guitar wants to say
Saaay!"

Sommaren i Kiruna var kort, två dagars solsken och värme. Kanske tur att man utnyttjade tiden på ett bra sätt. Hähä. Trollsjön i tisdags och bad i bäcken vid Jukkas igår. Sweet. Vattnet var ju... Eeeh. Varmt. Fötterna domnade inte bort, vilket får klassas som ett plus i kanten här uppe. Vi flöt omkring som korkar i vattnet och jobbade på solbrännan. Resultatet blev kräftrött för min del, men vi säger att det är fint.





Tog fingrarna ur arslet och gjorde nått åt min två månaders förkylning idag (bokade läkartid). Har numera "irritationsastma", lät ju sådär hyffsat bra. Spenderade 416:-  på mediciner, så det får fan ta och bli bättre nu.

Cää, kom hem! Nu.

Denna dag har ägnats åt fjällen. Jäääpp. Det finns så sjukt mycket fint här, bara nån timme utanför stan, så man måste nästan passa på att se lite av det nångång. Den här gången blev det en tur till Trollsjön, totalt 12 km backar, så det är värt på alla sätt och vis.
Sjuuukt fint väder, massa trevligt sällskap och lite motivation så var den här dagen riktgt jäkla bra ^^


Så här snyggt var det då vi hade knatat uppför "en liten lätt uppförsbacke", som en förbipasserande guide med turistgrupp så vackert sa, i några timmar. Är det bara inte äckligt snyggt? Vattnet är svinkallt, det gjorde ont i fötterna efter ungefär två sekunders vadande, så inget badande idag. Det hinns med imorn, ingen stress inte. Då letar vi upp varmare vattendrag att doppa tårna i. Nåväl... Vi tänkte som grilla lite, men grillen bestämde sig för att säcka ihop totalt. Så där stod vi... HUNGRIGA! Mackor och frukt fungerar inte då man har längtat efter sina 37 köttbullar och grillkorven i en timme. Som tur är finns det väldigt snälla människor, i det här fallet en skäggig farfar (han såg ut som en sån, jag bestämmer... ), som lånar ut lite tändvätska till svältfödda ungdomar. Massa jättemycket tack ^^ Vi fick vår mat kremerad, satt några timmar och gick tillbaka. Fjällen is the shit.


Så här schnygga var vi efter en timme. Svetten forsade, vi luktade lite mindre gott, men nog var det värt. Vi ser ju lite glada ut iaf, misstänker att vi tänkte på mat.

I'm back again. Hähä. Finland var lika regnigt som Kiruna, så man har ju inte missat ett smack på väderfronten. Alltid lika trevligt. Har hälsat på mosters nya kissekatt Alvar, trevlig kille det där, och otroligt söt med sina stoooora blåa ögon. Han höll mig och bror sällskap nätterna igenom då vi satt och dödade myror med ihoprullade
dagstidningar. På tal om myror... Hur kul är det att upptäcka att halva Finlands myrarmé har bestämt sig för att sväma i ens sovrum? Det suger. Vi pratar inte om tre ynka myrstackare som har förvirrat sig in i huset, nejnej... Myrkräken, dvs hela myrstacken, har slagit sig  till ro under huset och vandrar glatt omkring nere i källaren och trivs med livet. Insektsspray är väldigt bra saker att ha till hands vissa gånger. Bror och jag mot myrorna, de vann för övrigt.


Hann med annat också, badat ensam i en kall insjö eftersom alla andra bangade vid strandkanten, sprungit vilse på finska skogsstigar, knatat omkring i Helsingfors och filosoferat och vart i Mumindalen. För övrigt så är och förblir Mumintrollen otroligt fascinerande ^^

Psssst... Ett under att pappsens gullepluttiga bil från glada 70-talet orkar fram och tillbaka varje år, men nu börjar det bli riktigt komiskt. Folk kan tro att vi mosade in katten i avgasröret för att smuggla honom över gränsen,men icke. Det kattliknande som väller ut ur avgasröret är tydligen en del av ljuddämpningen. Det börjar bli pinsamt det här...


Näe... Om man kanske skulle cykla upp mot gymmet och träna lite. Måste hitta ett nytt gym i Umeå sen, och massa annat. Men med mitt otroliga lokalsinne så lär det gå finfint. Lär hamna i Piteå av misstag bara därför att det är jag. Då är det en förbannad tur att man har Malin där. Hihi.