You'll probably move right through me on my way to you
Ska pallra mig i duschen och göra ett tappert försök till att inte se efterblivit äcklig ut imorn på morgonen. Och gud förbannat vad trött jag är, och törstig... Och svettig. Värmen är inte bra för de klimakterieliknande svettningarna. Nä, duschen var det!
Double, double, toil and trouble
Årets sommarferre är avklarad. Herreminskapare säger jag bara, det blev kanske liiiite för mycket (som vanligt). Malins baksida levde farligt igår, folk knallade på lina, sprang barfota, blev myggbitna, svullade snarr, drack tequila, snubblade, dansade... Jo. Det var riktigt riktigt trevligt ^^ Tack ska ni ha. Nu är baksmällan snart avklarad och det börjar bli sovdags. Vardagen väntar.
Feathers in the pages, monkeys in my heart
Nä... Får piffa till mig lite tror jag. Det här går ju inte för sig, får bli wild and crazy... Festa, knarka, dansa naken i regnet - ska bara bli av med mitt ryggont först. Höhö. Äh... Kärring is the shit. Jag gillar gamlingar som vet vad de vill och springer omkring med sina rullatorer/rullators/rullisar (hur i helvete böjer man "rullator"? Rullatorer lät nästan bäst. Ungefär samma problem med perkulator... Perkulatorer? Perkulators? Perkisar? Äh!). Man ska åldras med stil.
Och på tal om kärring... Det är fanimig sovdags nu.
Mampa darlig, Mampa...
Denna lediga dag, innan helgens eviga jobbande börjar, tillägnades Cää i Mampa. En liten tripp till Dollarstore där vi, som alla andra Kirunabor, blev helt lyriska över de låga priserna. Nog fyndade vi några grejer alltid, bl.a. tennisbollar, sjukt nödvändiga pennor, tvättmedel, drinkparasoll och plåster, innan det bar av mot gruvgroparna bakom knuten till Cääs hydda. Dagens insikt: Jag vill inte bo i Gällivare, myggbett kliar något förbannat och stängsel håller ingen utanför området.
Vi och en grop i skogen. Mycket exotiskt med alla mygg och flugor.
I’m taking it slow, feeding my flame
Höll förresten på att bli omkullcyklad av en mycket liten unge mitt allt. Fan vilken fart de små kräken får upp på sina minicyklar med stödhjul. Såg något komma i ögonvrån och drog ett mycket ograciöst skutt i diket för att undvika katastrofen. Såg framför mig hur jag låg på backen med ett halvt krossat knä, jordens blåmärken och uppskrapade handflator samtidigt som ungens mor gav mig en utskällning för att jag var i vägen då hennes unge cyklade.
Och hur i helvete kommer det sig att man alltid får skulden? Spelar det någon roll att det faktiskt var ungen som cyklade in i folk? NejnejNEJ. Det hade i så fall vart mitt fel för att jag var i vägen. För man kan ju verkligen inte skylla på det lilla barnet som kanske kan lära sig att bromsa. Hallegosingen då! Har jag sagt att jag inte vill ha barn? För just nu vill jag verkligen inte ha en osnuten parvel som ställer till fanskap.
Annars då... Jo. Nog äre. Har suttit och gråtit till Grey's Anatomy idag. Sorglig serie, med massa fina moments som jag snyftar, alternativt paniktjuter, till. Funderar på att se ett avsnitt till innan det är sovdags. Men nu är det duschen som kallar. Jag luktar svett. Mmm... Och det här bjuder jag på ^^