notfromBrighton

Regn... Inte ens ett dramatiskt spöregn, utan bara regn. Regn, regn, regn... Ett sådant regn som man blir riktigt jävla blöt av. Blir man inte blöt av allt regn tänker du kanske? Nej. Det finns (som alltid) olika grader och varianter av allting, så även av regn. Vi har duggregnet, som man inte riktigt blir blöt av utan mer fuktig så att håret lockar sig åt självaste helvete. Sedan har vi förstås spöregnet, som man blir genomdränkt av såfort man går utanför dörren. Och slutligen så har vi REGN. Du tror att du ska klara dig från att bli sjöblöt, men icke. Skenet bedrar. Du blir riktigt jävla blöt, det tar bara lite längre tid än vid spöregnet. Idag regnar det. Jag är blöt. Regnblöt. Och med en lätt släng av akut deppighet (som lär gå över efter en varm dusch).

"Why then the world's mine oyster. Which I with sword will open." The world is our oyster, det gäller kanske bara att faktiskt se det också. Man stirrar sig blind på det som ligger framför en, missar helheten och kanske även möjligheter. Skärpning! The world is our oyster...

"By the time I was born, more of me had died than survived. It was no wonder I cannot remember; during that time I went through brain after brain for nine months, finally contriving the one model that could be human, equipped for language."

Ett litet citat om apoptos under fosterutvecklingen (among many other things), nya kursen om stamceller och utveckling är lite småkul trots allt.

Toknjuter av att våren äntligen är här efter den smällkalla vintern. Mina fötter har återfått en normal kroppstemperatur och tofflorna är bortplockade för den här säsongen. Lovely! Påsken har, traditionsenligt, firats uppe i Kirkotown med familj och vänner. Hann med en tur ut på Torneträsk med the Olsson family (en smått kaotisk upplevelse med fastkörda skoterslädar, skällande knäpphundar och en farmor), sällis med några av de bästa, gofika, djupa funderingar och en skidtur på någon älv med Kattis. Vasaloppet nästa säger jag bara! En sådan stil och elegans är få förunnat, speciellt när skoterspåret slutar med sten och mossa. Dä ba staka på.

You know my motivation
Given my reputation
Please excuse I don’t mean to be rude

But tonight I’m fucking you
Oh you know
That tonight I’m fucking you
Oh you know
That tonight I’m fucking you

Men hejhej! Här sitter jag och sjunger med till dängan ni ser ovanför, Enrique Iglesias gör ju min kväll alltså. Tänk vilket gnäll det hade blivit om Carola (självklart med fläkten till hands så att håret flyger lite dramatiskt) hade ställt sig på scen och brölat "Men ikväll knullar jag dig, ååååh du vet att ikväll knullar jag dig". Denna lilla "språkbarriär", det är så helt reko att sjunga vad som helst på engelska, men banne mig inte svenska. Någon som vill göra en insats?

Annars då? Nä, inte mycket. Ett grymt spinningpass är bortgjort (tungt, svettigt, tunnelseende och spyan i halsen - helt underbart bra). Funderar på sängen och spikmattan, imorn ska det spenderas tid i labsalen. Fabolous.

Nydalasjön i november, under en lunchpromenad. Nej, jag gick inte ut på isen, trots att jag var lite småsugen.

Tågstationen, väntandes på ännu ett försenat tåg. Snorkallt, ett genomgående tema under julen.

Nyårsafton firades uppe på Luossa hos Hanna och John. Vi körde på snåltemat och tittade på andras fyrverkerier. Dock så var avsaknaden av stativ pinsamt tydlig.

Grannen Malin hade däremot en sån där miljövänlig thai-lykta som karlarna skickade upp. Väldigt MSP av oss!

Lill-Abbe såg lagom pömsig ut där efter tolvslaget, misstänker att han önskade alla partajande gäster åt helvete så att han kunde få lite lugn och ro. Hur kommer det sig att hundarna anser att det minsann är dags att sova redan vid kl. 21? Abbe var däremot en riktig cooling som höll sig uppe till småtimmarna.

Här är dock anledningen till hundens sömnbrist. Hemmafest är helt enkelt bäst ^^
Avslutar med en bild som jag har knyckt från Hanna. Juldagen, med vinglaset i näven och Thessan vid min högra sida. Sammanfattningsvis ett fenomenalt "jullov", där inte alltför mycket vettigt blev gjort (precis som sig bör!), med mycket umgänge med de bästa.

Kom att tänka på en sak, och som vanligt är det något helt annat än det jag borde tänka på för stunden (och det i sin tur bör vara metabolismen då det ska idkas journal club imorgon). Vad är det då för spännande jag tänker på? Frimärken. Av alla världsliga ting så blev det just frimärken. Skandalösa priser i dagsläget, 6 spänn för att skicka ett vykort? Tur att man inte skickar sådant dagligen, så priset är väl egentligen inte så hemskt när man tänker efter. Är förresten brevvänner omodernt nuförtiden i den yngre generationen? Kommer ihåg att det var fräsigt när man själv var sisådär 10 år, fanns alltid folk som sökte brevisar i Kamratposten minns jag... Å herregud, åldersnojan de lux infann sig just här på Stippis... Men det var inte dagens livsfråga, nejnej, den kommer här: Vad tycker egentligen frimärkssamlare om de här moderna frimärkena som man inte behöver slicka på, som man bara klistrar fast? Back in the days ångade man ju loss frimärkena och pillade in dem i album (min aningen nördiga barndomshobby näst efter gråstenssamlingen som jag ägnade mig åt då jag var ännu yngre). Går klistermärkena att ånga bort? Eller man kanske bara klipper ut allting med kuvert och allt för att sedan möka in det i albumet? Känner att det här är en djup och viktig fundering som bör ägnas lite tid.

Så har första snön fallit i Umeå... Blandade känslor med andra ord. Jag älskar snön, men det faktum att mina Converse numera väger ett kilo extra pga allt snöslask som de har absorberat på vägen till och från skolan är ju en annan femma. Och det här tramset med att det slaskar, smälter bort och bildar is på asfalten tycker jag att vi kan skippa. Snöpangbom, det hade varit fint. Men så blir det nog icke, det ska halkas med cykeln någon månad innan det. Tycker att jag har uppfyllt kvoten med onödiga olyckor då jag knivhögg mitt eget finger för några veckor sedan. Totalt onödig blodförlust med efterföljande besök på vårdcentralen för att peta tillbaka underhudsfett och bli ihoplappad. Att sedan skrapa upp halva kroppen på glashal asfalt känns bara... Onödigt. Nåväl.

Står för övrigt inför "livsavgörande" beslut här i dagarna, ska med andra ord välja kurser inför vårterminen. Hatar valmöjligheter, samtidigt som jag hatar att inte ha några. Typiskt svensson-dilemma där, allting ska vara lagomt och självklart, samtidigt som det serveras åt en för att undvika onödig tankeverksamhet.
Ska snart slira mot IKSU och dagens spinningpass, ska bli gött efter alltför många timmar i datasalen med cancercaset. Just ja... Vadan detta julmyglande? Har mitt löfte om att INTE poppa julmusik innan november, men Spotify smäller minsann upp flertalet julskivor åt mig.

Omväxling är väl något man bara kan drömma om just nu. Och likförbannat så passar det sig verkligen inte att vara nere. Kanske dags att läsa den där boken om lycka som Malin gav mig, för det här börjar bli töntigt. Och jag är bajsless på att vara snorig. Alla alternativa metoder i stil med koksalt, sniffa mintångor, näskannor etc etc är idioti. Det enda som hjälper är den älskade, älskade nässprayen. Varför lägga ner ett vinnande koncept? Ska vara bitter resten av kvällen, slicka mina sår en sista gång (smeta på en sista omgång Voltaren på det sönderslagna benet) och leta efter lyckan imorn.

"My black eye casts no shadow
Your red eye sees nothing
Your slap don't stick
Your kicks don't hit
So we remain the same
Love sticks
Sweat drips
Break the lock if it don't fit

A kick to the teeth is good for some
A kiss with a fist is better then none

I broke your jaw once before
I spilled your blood upon the floor
You broke my leg in return
So sit back and watch the bed burn"

Säger bara ett jävla HOFF. Det GÅR INTE att åka rullskidor i den här staden. Vägarbeten, ombyggnationer, svindjupa gropar och grus överjävlaallt. Vet ni hur många gånger jag har nosat döden i arlset idag? Jävla många gånger. Och vems idiotiska idé var det att släcka ner den enda raksträckan till Ålidhem? Som sagt var, hoff. Är så jäkla less på att ramla, att ha ont, att vara förbannad, att... Ja. Less. Nå det blir nog bra det här.