Då det nästan, men bara nästan, har gått för långt...
Some serious egg blowing, yes indeed
Så var det torsdag, och inte vilken torsdag som helst, min hallonböna Cää fyller 22! Grattis, grattis! Åtta år kvar till 30 (precis som alla vi andra, men vi förnekar det ett tag till).
Är nyss hemkommen från Nydala och Sannas hydda. Nu i dessa påsktider, och det faktum att alla var färdigtentade för stunden, så passade vi på att måla ägg. Jajjemänsan! Har stått och knackat minimala hål i äggjävlarna för att sedan spräcka blodkärl i huvudet när innehållet skulle blåsas ut. Min fobi för "äggsträngen" har inte försvunnit, tvärtom... Den lilla jäveln fastnade i hålet, så jag har dragit ut snusket med fingrarna och försökt att inte spy i äggskålen. Mmmm... Perfekt kväll som sagt var! Nå men det var lite trevligt, akrylfärgerna kom till användning. Och ibland är det lite trevligt att bejaka den "estetiska" sidan, lite själslig omvårdnad i snöfallet. 
Guaranteed
Jag känner mig sådär jobbigt djup, och det kliar i hela kroppen efter en verklighetsflykt... En resa, inte bara i fantasin och boken jag läser för stunden, utan även något fysiskt. Jag vill bort, jag vill cykla på en landsväg i ett främmande land, jag vill vandra på okända skogsstigar, jag vill simma i varma hav och sitta på en ny parkbänk med solen i ögonen...
"Wind in my hair I feel part of everywhere
Underneath my being is a road that disappeared
Late at night I hear the trees they're singing with the dead
Overhead
Leave it to me as I find a way to be
Consider me a satellite forever orbiting
I knew all the rules but the rules did not know me
Guaranteed"
Jag ska söderut gott folk, söderut...
Som i en gammal sång där allt blir bra...
Fick tag på sjukgymnasten, eller snarare att hon lyckades tyda mitt meddelande på telefonsvararen. I hate it, att sitta och prata för sig själv, inse att man stammar och sa fel och måste försöka rätta till det utan att dra igång en radda svordomar. Nå jag fick en tid för hälen iaf, spännande att se vad det kan vara.
"Jaha du Emma... Jag hörde att du hade ont i hälsenan. Jo, det kan ju vara sånt där man kan få när man växer vet du...", sjukgymnasten pratar på om vad det kan tänkas vara.
"...", iskall tystnad från min sida.
"Ja, när man är mellan 10 och 15 år ser du, då är det såhär med det där senfästet."
"Eeeeh..."
"MEN OJ. Du är lite äldre va? Ser här att du är född -88. Hoppsan."
Det blev nästan lite pinsamt hur ung hon trodde att man var där. Slår ju lätt att jag krävs på legg för energidrycker och lättöl på ICA. Just ja... Elin? Kattis? Jag fick ännu en ny version på efternamnet. Vetefan om det kan bräcka Wonkala, men Hoppola låter väl inte så jäkla pjåkigt va? Höhö. Börjar dock fundera på om jag sluddrar eller nått då inte en kotte uppfattar vad jag heter.
Onsdagstankar
Onsdag... En totalt meningslös dag i veckan när man tänker efter, dagen då det är lika många dagar till helgen som komma skall som till helgen som en gång var. Man kan inte tillämpa det positiva tänkandet som funkar på en måndag/tisdag: "Gud vad kul med en ny vecka, fullpackat med nya möjligheter." (sen att jag aldrig tänker i de här snuskigt positiva banorna är en helt annan femma). Inte heller kan man tillämpa torsdagstankarna som går ut på "Helg, helg... HELG. Snart helg." Med andra ord, onsdagar har inte förutsättningarna till att bli fenomenala dagar.
Har spenderat dagen med att leta vetenskapliga artiklar i snofsiga tidsskrifter. Databassökningar och jag går inte bra ihop. Efter det så roade jag mig med att ringa och terrorisera folktandvården. Helt underbart att de är mer än ett år back i sina patientlistor måste jag säga! Bra jobbat där hörrni! Det slutade med att jag sålde min själ till någon tandläkarstudent som ska bända sönder käkarna på mig nästa fredag, men hey, man får ju faktiskt ett reducerat pris eller vad receptionisten nu gav mig för fördelar med att låna ut mina tänder till undervisning. Det produktiva var inte över där inte... Nejnej. Min telefonterror fortsatte, har pratat med sjukvårdsrådgivningen i en kvart om mina skor och hälproblem. Trevligt värre. Fick ett nummer till en sjukgymnasts telefonsvarare. Tack så hemskt mycket. Och som pingvinen på isberget, grädden på moset och körsbäret i fruktsallad på burk så är jag förkyld. Snyter ut litervis med snor och känner för att gräva ner mig i sängen och inte röra en fena på tre dagar. Får jag det? Nix. Istället är jag ute på stavpromenader så att ryggen inte ska säcka pga stillasittande.
Men på det stora hela kan jag nog inte klaga egentligen. Herran, jag lever ju.