notfromBrighton

VILKET JÄVLA LOPP! VILKEN STAFETT! Jag har skrikit mig hes här i korren, skrämde antagligen livet hur grannarna, men vafan... Det är bara OS vart fjärde år! Underbart lopp, Haag och Kalla åkte sjukt bra. En halv minuts besvikelse när tyskan blåste om just på slutet. Inget guld, men silver är då banne mig inte fy skam! Säger det igen, vilken skidåkning. Satan vad bra det var. TACK och PUSS på er, Haag och Kalla, ni gjorde min kväll.

Halva Turkiet står i mitt korrekök och lagar mat. Mr. Ruslan bjöd in mig på någon typ av fest. Hörde bara ett "my birthday... Party" Gratulerade och fortsatte med min ugnspannkaka. Alla som känner mig känner också till min otroliga motvilja mot att se kyckling- och fiskbitar med fjädrar/fjäll/ben/hud på... Vill kräkas i den råa kycklingens bröstkorg och tappar omedelbart matlusten. Vad tror ni att Turkiet lagar? Jajjemänsan, rå kyckling... Som de klippte upp med en sax, benen knakade fint.
Kan rapportera att jag vidgade vyerna lite mer igår, inte bara havremjölk och yoga, utan hårdrock/metalklubb på kvällskvisten. Det ni! Kände mig otroligt felplacerad och nykter, en intressant upplevelse. Smög diskret in mina medhavda öronproppar och försökte lokalisera melodin i det hela.

Nähörrni! Spännande kväll ikväll, super-G och för att inte glömma festen i korren.

Har gått från att vara en måttligt sportintresserad människa till att slaviskt följa OS på SVT varje kväll. Det är så förbannat spännande! Har hunnit med att skrika mig hes, tugga på pennor av nervositet, uppfinna nya svordomar då det bommas i skidskytten och kommit på mig själv med att le som en jubelidiot när Sverige tar medalj. Gråtit en skvätt vid medaljceremonierna också. Det är så jäkla kul att det tas medaljer. Kalla, Ferry och nu ikväll Anja som plockade ett brons. PUSS på dem! Och en extra kram till Anja efter praktvurpan igår.
Jag känner mig nästan lite inspirerad av allt det här, och framförallt GLAD.

Mitt hat för SJ finner inga ord just nu. Jag vill spotta en riktigt jävla snorklump på deras tåg och sen stå och se på hur den kletar ner vagnen på sin väg ner mot backen. MEN DET GÅR FAN INTE DÅ DERAS JÄVLA TÅG ALDRIG ÄR I TID. Under två års tågåkande har inte ett enda jävla tåg varit i tid. Vad är det för svineri egentligen? Visst, visst, FINE, jag kan ta att saker och ting är föresenade ibland. Just det... IBLAND. Inte varenda jävla gång. Jävla komunistsvin till översittararslen. Jag hatar SJ. Jag hatar att SJ är mitt enda alternativ till transport. Jag hatar att förseningar i Norrland inte räknas (för vi är ju faktiskt inte i Stockholm där världen stannar om tunnelbanan gör det). Jag hatar att min dag blir förstörd och jag hatar fan att stå på en perrong med två handbollslag som också är spyless och vill komma hem från sin handbollscup. Jag hatar att mitt gnäll inte kommer att förändra en enda sak.
Kan meddela att jag hatar brors tangentbord när jag ändå är igång. Tredje gången jag tröck (ja, det heter fan tröck när man är i Norrland) på en totalt onödig knapp vid namn "G5" och allting försvann. Ska gå och tröstäta. Sen åka ut mot tågstationen igen, antagligen för att få läsa att "tåget beräknas ankomma 19.50".

SJ? Fuck you.

Har just gråtit ögonen ur mig till "Himlen kan vänta - ett år senare", såg själva serien då den gick för ett år sedan också, och ja... Jag grät väl konstant då också. Gråter man inte för att det är så hemskt sorgligt så gråter man för att de trots sjukdom kan finna livsglädje. Jag får mig en tankeställare, en mental käftsmäll. Här sitter man med fjuttiga vardagsbekymmer och stänger in sig i sig själv för småsaker, problem är problem oavsett storleken på dem, men jag får svindel när perspektivet förändras. Kan människor med obotliga sjukdomar, vissa med döden som flåsar dem i nacken, känna ödmjukhet, livsgläde, kärlek och ha framtidstro så kan vi alla göra det. Lev livet, för ingen annan gör det åt dig. Våga tro, våga hoppas och våga leva.

Ljuva måndag! Det här med positivt tänkande kanske inte alltid är så dumt... Nå sak samma. Måndag är det i vilket fall som helst. Har spenderat dagen med en föreläsning, fått sju patientfall dumpade på mig, mailat minst 20 professorer vid Umeå Universitet, införskaffat nya astmamediciiner, lagt till saker på det skraltiga CVt... Just ja, även mailat enhetschefer. Produktiv dag.
Ska pallra mig på en spinning ikväll och därmed sätta ribban för den här veckans träning, känns som att det kan bli bra det här. Och jag tror nästan att jag är optimistisk! När det nu hände sist... Men det är en fin känsla.

"Och vem är du att mig fördöma?
Varifrån är du?
Kom till Västra Frölunda och lev död
Tanken slog mig när jag åkte på spö

Stockholm tog emot mig som ett spännande virus
Göteborg tysta ner mig som en skam
Så jag tog skydd i stugan i Dalarna
Och snickra min Trojanska häst
Fylld med kärlek och med fred"