notfromBrighton

Ny termin (sista terminen? Ingen som vet, ingen som vet...) och det är fullt ös. Imorn blir det en sväng till klinisk genetik för att se om fluorescensproberna har hybridiserat till våra patientprover. Mest troligt har de nog inte gjort det, då de flesta av våra laborationer bangar ur på något sätt, men hoppas kan man alltid. Annars så är tentan bortskriven förra veckan, tack gud och alla andra för att det är över... Och bara därför så väntar väl en saftig omtenta med alla älskade virulensfaktorer, det är banne mig hat från min sida. HAT.
Har spunnit mig till tunnelseende nu på kvällskvisten, och en släng av illamående då all svett rann in i käften. Med andra ord har min tisdagskväll varit riktigt bra ^^

Dagens slutsats: Tranbär är bara inte gott. Punkt.

Avslutar detta givande inlägg med en bild från i somras. My homie Ida och jag försöker synka en hoppbild på en strandkant vid Torneälven, som ni ser så går det jääävla bra för vårt lag. De lyckade bilderna är fräsiga, men det är alla andra som är riktigt charmiga.

Terminens första bodypump är avklarad. Ville lägga mig på golvet och kvida i min egen svett... Varför tillåter man sig detta förfall under julen? Nåväl, kan trösta mig med att jag inte är en sådan människa som avlägger ett nyårslöfte om att börja träna och sen ger upp efter en månad, jag klöser mig fast. Gymmet blir inte av med mig, och lika bra är väl det. Herran, nu blir det att komma igång igen! På tal om att komma igång... Borde kanske inkludera tentapluggandet i det också. Gudars så spänki, alla dessa virulensfaktorer och... Eeh. Bakteriediagnostik. 

Dagens ord: fasassocierat protein med dödsdomän. Dödsdomän, låter lite Star Wars.

Så var det ett nytt år. IGEN. "Tiden går fort när man har roligt", snarare att tiden alltid går fort då man ser tillbaka på saker och ting. Imorn påbörjas resan ner mot Umeå, för som vanligt så har inte BMA:arna något "lov" att hurra över. Sällan det är obligatoriska saker första dagen, sällan seminarier och redovisningar av fördjupningsarbeten. Får nu inte heller glömma den älskade tentan som stundar. PUSS på den. Näe, jag är lite bitter idag. Bitter och rastlös uppe i polarkylan.

Över till trevligare saker. Jag har varit på mitt livs första bröllop! Jäpp, vid den ringa åldern av 21. Inte en dag för tidigt om ni frågar mig. Dagen till ära smällde jag till på stort och körde strumpisar, klackisar och klänning (har inte hänt på lääänge). Kusin och hennes karl gifte sig i Kiruna kyrka, mycket fint och jag blev lite rörd. Farmor tappades bort upprepade gånger på mindre än 45 minuter, nytt rekord på den fronten. Varför ska folk, oftast halvdövt folk, vandra iväg på egna äventyr utan att säga till innan? Vi sprang runt utanför kyrkan och letade i snöstormen, iklädda finkläder och mycket snöovänliga skor. Vars var farmor? Jooo... På dass. Friden var återställd och vi återupptog väntandet på brudparet för det obligatoriska riskastandet. Farmor försvann fem minuter efter det och vi letade igen... Kyrkan runt. Halva släkten värvades för att letandet skulle bli mer effektivt. Det blåste friskt utomhus och alla ville dö... Vars var farmor den här gången undrar du kanske? I bilen. Hon hade obemärkt smitit dit, utan att säga någonting, och kravlat sig in i framsätet för att brassa upp värmen på max. What the fu...? Middagen efteråt gick smärtfritt, trevligt värre. Kvällen avslutades sedan på en snökulle i en lekpark i goda vänners sällskap. Vi kom gemensamt fram till att det var ett tag sedan man var tillräckligt sansad för att kunna se raketerna. Året innan så sträckte sig raketupplevelsen till att jag hörde smällarna, men inget mer. Nyktert är kanske inte så illa alla gånger.

Men bröllop var trevligt! Fler får gärna gifta sig... (Hanna, antyder ingenting här nu, inte alls... Okey, liiiite då)