It goes on and on

Kan faktiskt ärligt säga att det inte händer mycket här uppe i Kiruna. Häckar på sjukhuslaboratoriet 7-16 alla vardagar, oooolidligt ospännande för det mesta, men mitt tålamod kommer att vara på topp efter mina sex veckor här uppe. Tanterna är iaf trevliga, vilket inte är fy skam.

I brist på annat har jag börjat läsa böckerna i den där Twilight-serien. Och allvarligt... Vars kommer hysterin ifrån? Böckerna framställer tjejen som besatt och vampyrsnubben som... Ja. Dumdryg. Hoff. Nä. Kärleksdravel och vampyrer är nog inte min grej, men det är väl kanske fint att ha läst nått nytt istället för det gamla vanliga.
Helgen har spenderats med mammas gamla cykel vars glansdagar var på 70-talet, hamnade på stallet där det var hopptävlingar och på Luossabacken. Fina, älskade, underbara fjällen! Det är först då man är här och ser dem som man inser att de saknas innerligt då man är i Umeå och inte ser de välbekanta fjälltopparna dagligen.


"Ett svek från Göteborgs kex"

Vad skådar mina svidande ögon? Jo, lakritskakor, Singoalla har gjort en lakritsvariant på sina klassiska kakor. Vad i självaste...?! Lakrits, på kakor. Vars är världen på väg? Frågade min goda vän Kattis om hennes åsikter gällande detta, som den sanna Singoallafantasten hon är... Svaret blev "Ett svek från Göteborgs kex".
Lakrits har smygit sig in i vardagen på alla lömska sätt som finns. Spelade sällskapsspel här för några veckor sen, "Retro", och fick upp en sån där retrofråga... "Tidernas fem bästa lakritssorter". Eeeeh... Djungelvrål? Är salmiak lakrits? Nä. Jag sviker mitt finska arv här och säger nejtack till lakrits av alla de slag.

Vaknade för övrigt 4.30 imorse för att hinna i tid till tågstationen. Och jävlar att vi var i god tid! 6.15 var vi där, med packning, katt och hund. Tror ni älskade SJ var i tid? Nix. Som tur var för alla andra resenärer så var vi där med våran usla humor, en jamande kissemiss och en sjukt glad setter. Nog var det en och annan tant som drog på smilbanden när vi diskuterade tentaångest och andra besvär. Känns fint att man kan ställa upp för sina medmänniskor då mörkret ligger tungt i arla morgonstund. Höhö. Loke passade på att visa upp sina bästa sidor på tåget. Visst vill man bara nypa honom i den hängiga kinden och blåsa honom i nosen? Sötnöten. Kisse surade lite mer och bjöd tyvärr inte på några läckra vinklar, kan iofs ha något att göra med det begränsade utrymmet i transportburen. Så håll tillgodo med vovven! Och du Malin... Jag lovar, vi kan ta seriösare bilder en annan dag, då vi inte är på ett tåg och jag är övertrött ^^