notfromBrighton

Näe, hörrni... Fy fan, att det alltid ska vara så förbaskat jäkla JOBBIGT att springa. Ja, jag har börjat nu igen efter lite drygt sex månaders uppehåll och en stukad fot från julen, och inte går det lätt inte. Nejnej. Jag får väl skylla mig själv misstänker jag (aldrig en bra känsla), men hallå... Man tycker ju att de högre makterna kan ingripa lite med en hjälpande hand, gott humör eller fräscha knän som tack för att man slår ett slag för "ett friskare Sverige". Kattis och jag hade ju tänkt satsa högt nu 2011, eller högt och högt, men högre än vanligt iaf. Tjejmilen och Tjurruset till hösten. Det är ju grymt bra med mål, synd bara att ens vilja och självdiciplin är lika mjukt som rumstempererat smör. Men det här ska nog bli bra! Funderar på att hojta till idrottsvetenskapliga programmet att jag är ett rätt så bra projektarbete - "Honk i form". Lite tester före, tvinga ut mig i skogen och på gymmet - är rätt tacksam på den fronten, skrik åt mig och jag tänder till. Avslutningsvis några tester efteråt. Alternativet är att bli kompis med en personlig tränare. Hoj... Jobbigt det kändes, inte kompisgrejen dårå, utan träningsbiten. Äh. Nya tag imorgon! Nu är det natten, lite Discovery channel först bara.